Du är omöjlig just nu

Jag drar mig motvilligt upp från vattnet, tar av mig toppen och lägger mig bredvid Fräknan på den solvarma klippan vid sjön vi hittade i förra veckan och inte kan vara utan mer än en dag.
Jag och Fläcken var här i går med.
Imorgon ska vi dit igen.
Men idag fick fläcken vara hemma och öva på ensamhet.
Djurfria.
Smaka på den.
Kändes lustigt att inte gå och släpa på minst en Fläckensak eller Fläcken själv.
I ett par veckor har Fläcken varit omöjlig.
Han ska bli könsmogen, det är hans första varma sommar och snart är han riktig tonåring.
Detta har inneburit att han
1. Slutat lyssna helt ibland
2. Dålig attityd
3. Måste kissa på saker som står upp
4. Vägrar vara ensam
5. Och allt annat jag inte orkar räkna upp
Jag trodde helvetet med småvalpsåldern var klar.
Nu kommer tonårshelvetet.
Igår fick jag ett utbrott. Pågrund av honom, men inte på honom.
Så mycket svart såg jag inte.
Idag på klipporna kunde jag andas ut, men inte slappna av.
Att det skulle krävas såhär mycket träning och hårdhållande så att han inte tappar disciplinen.
Han är nödigare än ett barn ibland.
Och just nu abolut inte min favorit.
Ja man får säga så.
Man får bli trött.