den 24 juli 2008
Wille och mina ögon
Ögonvis den här gången.
Jag beställde linser i god tid till mina skulle vara för gamla över nätet efter hundra turer med linsprovning och shit hos en leg. optiker. Naturligtvis skulle jag ju aldrig köpa linser där eftersom de ligger superhögt i pris, så jag tog till den fantastiska vi kallar internet igen och slog en drill på pricerunner och hittade lägst pris på just mina linser. Gjorde beställningen. Efter en vecka, det vill säga i tisdags skrev jag och undrade vad faan problemet vad? Var är mina linser len! Det kom ett kort mail att tyvärr har de inte kommit in från deras leverantör än, men inget om när var och hur. Iom att mina glasögon hemma är krossade och linserna jag har i ögonen 2 veckor för gamla och börjat skava, blev det liksom brott. Så idag ringde jag till youlenses och fick prata med Wille. Wille hon var lika snabb i tänket som jag, aptrevlig och rapp i käften, det slutade med att jag nu får två linser av de som är försenade gratis, men dom är styckvis, vilket man inte får sälja annars och de andra linserna skickas som vanligt. Jag kom alltså undan med 2 mån gratis på ena ögat samt att Wille måste vara gay för trevligare, snabbtänktare mer serviceinriktad männska har jag knappt råkat ut för innan. Man är absolut gay då. Och heter man Wille så är man absooolut gay, coolare namn finns inte på en brud. Wille ringde till och med upp 3 minuter efter samtalet och sa att de inte hade några styckvis inne men att hon skulle använda sig av lensway för dom hade samma kundtjänst och det skulle skickas idag.
Wille rockar.
Kissar på mig
Fatta!
SOL!
Jag ska sola ihjäl mig lördag, söndag.
Jag ska sola tills varje hudcell skriker STOOOPP!!
Sen ska jag sola lite till och sen ska jag bada!
Jag ska bada tills tårna fryser ihjäl.
IHJÄL I TELL YOU!
den 23 juli 2008
Dags att byta (uppdaterad)
Kändes helt surrealistiskt. Glasögon för 4 papp låg oanvändbara under mitt knä. Vem faan lyckas med det?!?! De flesta glasögonbärare kommer aldrig i hela sitt liv att förstöra ett par glasögon. Sen kan det ha varit den magiska viljan som gjorde mig en tjänst eftersom jag haft dom glasögonen i 4 år snart och tyckte bestämt att det var dags att byta. Slog så en drill på det fantastiska vi kallar internet och hittade en sida som säljer märkesbågar för 395 kr och glas för samma summa. Beställde fyra par bågar för provning och har nu bestämt mig! Och nej det är inte ett skämt, jag är helt inne på linjen att förändra och sticka ut. Som en insekt med stora ögon.


När jag tittar ut genom fönstret
Just nu skulle jag kunna tänka mig gå igenom 4 års skola för att sen vara tvungen att jobba med skrikiga skräniga tröttjobbiga ungar BARA FÖR ATT FÅ BETALT SOMMARLOV !!!!
Förhör
Som vanligt vid min havrefrulle zappade jag runt på alla olika morgonprogram.
Det brukar bli en blandning mellan ettan, tvåan, ettan igen för vädret, fyran för mer väder, femman som sänder Ellen, ettan igen för sporten, femman med Ellen, lite fyran för att se vad deras morgonsnack handlar om, sen femman igen länge, sen ettan för morgon intervjun som idag innefattade Carolina Kluft. Är det bara jag som blir förvånad när hon får sitta och förklara/försvara sin insats i DN galan igår? Hon sitter alltså i svenneteve på en soffa och ser faktiskt inte road ut av att berätta om bakomliggande orsaker och tänk angående hennes prestation. Hon ser faktiskt ironisk ut. Ja ni vet, höjda ögonbryn och lite föraktfull blick. Som när man förklarar nått för att försvara sig. Asså? är det bara jag som tycker det är lite väl magstarkt och jävligt onödigt? Dessutom sitter hennes tränare där, som om han också borde be om ursäkt eller förklara sig. Inte faan tog vi in fotbollslaget för en intervju när de bajsade ner senaste insatsen. Hon var bara inte i synk, räcker inte det?!
Update: Tydligen så gjorde vi det med füzzbal gänget också. Men tjena... Det borde jag ha förstått.
den 22 juli 2008
den 21 juli 2008
Förvirring
den 20 juli 2008
Avund och frustration
Hörde att det var bra i Stockholmstrakten.
Men tjena vad blå jag blev av avund.
På tal om avund ska Fräknan om ett par månader åka till Stockholm och göra sin utbildning.
Och vara där i 2 månader.
När jag kom på vidden av vad det innebar ville jag slita ut hjärtat sticka det på en pil och skjuta det till östermalm.
Hon kommer ju ha ledig tid på kvällarna.
Hon kommer kunna spela uvrugby med roliga lag, hon kommer faktiskt kunna njuta av Stockholm. Hon kommer kunna träffa sin Stoclholmsvänner.
Jag är en riktig satmara i tankarna när jag faktiskt blir avundsjuk.
Jag får inget sol och bad på helgerna.
Mitt jobb suger och jag sitter fast.
Alla vänner, fester och grillningar är s o m bortblåsta.
Totalt.
Min mobil har inte varit såhär tyst sen jag flyttade hit för mer än ett år sen.
Jag undrar om jag gjort nått för att driva i väg folket?
Vad är det som gör att skit serveras på fatet framför mig?
Och så tror folk att jag ska blogga underhållande igen.
Det GÅR i n t e .
Jag har inget roligt att berätta, jag gör ingenting mer än bantar, väntar på sol och värme, tröttnar på min hunds eskapader och önskar att jag med fick åka iväg på nått skitkul.
Hon slipper vardagen ett tag och hunden och mig och vårat och den här staden och hon kommer få ny luft under sina vingar.
Och här kommer jag sitta och bara bli bittrare och bittrare.
Det jag har att se fram emot är några helger här och där med ljuspunkter och semestern i F E B R U A R I som jag fått beviljad.
Men det är mer än 6 månader dit. Jag får inte ens åka till Kroatien i år.
Jag kommer vara tvungen att rodda hus och hem och hund själv i 2 månader.
Jag kan inte se att det är nått roligt bakom det.
Jag ser liksom inget ljus i nån slag tunnel just nu.
Jag säger inte att jag vill bo i Stockholm igen, jag säger att jag med vill spendera en liten tid någon annanstans och lära mig nått nytt för att bli en bättre människa.
Jag f a t t a r inte vad jag gjort som gör att jag förtjänar att hamna på alla dessa skitjobb??!?!?!
Varför kan inget vara som det ser UT att vara från början.
Shit.
Nästa gång tänker jag tacka ja med ett förbehåll.
Och sen känna efter.
Och så undrar jag varför jag slutat blogga, varför jag inte talar om min vardag längre, varför dte inte finns mycket lust tills aker.
Men tjena, jag blir ju inte inspirerad av nått. Det finns inget nytt ich spännande som väntar. Inga ljuspunkter i tillvaron. Vad faan ska jag berätta om?
Att Bernie nu väger 14 kilo och är en unghund som är fruktansvärt krävande och jobbig just nu?? Och så sliter jag mitt hår och undrar vart allt det roliga tog vägen.
Den här jävla sommaren är värre än den förra.
Det är en r i k t i g jävla skit 2008 sommar.
den 17 juli 2008
Find a cure for my life
Jag har gått in i ett konstigt "state of mind".
Hur faan man nu säger det på Svenska.
Jag känner mig kuvad och kontrollerad.
Av mig själv.
Jag får alltid den känslan när jag aktivt gör nått för att styra upp (ner) min vikt.
Men nu har känslan spridit sig till flera aspekter av mitt liv.
Ang jobbet är jag faktiskt tvungen och jag är starkt kontrollerad här.
På privatafronten händer inte mycket alls. Saker är i osynk, alla vänner har mysiga semestrar och jag har inte något att se fram emot som är speciellt på helgerna eftersom vädret är en stor besvikelse. En sjuk väntan på Pride har infunnit sig. Jag hatar att hänga upp mig på speciella händelser som faktiskt kan bli en stor besvikelse. Men Pridehelgen då får jag både äta vad jag vill och dricka vad jag vill. Bara det är värt väntan. Sommar ska vara harmoni, lycka, varmadagar och glädje. I detta nu finns det inte mycket av nått. Jag går på sparlåga och funderar på hur jag ska orka fram till midvinter. Att ha det såhär patetiskt tyst och lugnt, kontrollerat, kuvat, tråkigt och vanligt är inte min grej. Jag kan inte ens minnas när jag var rolig senast. Eller hade roligt, speciellt eller gläjdefullt avslappnat. Nått är fel och går i fel riktning.





