Gamla tider

Medan jag sitter och får stor stryk i Betapet sätter ett pojkband igång att yla på MTV.
Inte förren jag i ögonvrån ser ett bekant ansikte fäster jag min fulla uppmärksamhet på killarna i videon.
Det är ju för helvete New kids on the block.
Och jag känner mig sådär gammal man kan känna sig när man ser grannens unge för fösta gången på fem år och den vuxit upp till tonåting.
Men nu sitter jag ansikte mot teven och ett par gubbar.
Sekunderna går och jag slungas tillbaka femton år i tiden då jag och Anna satt på vardagsrumsgolvet och dog så fort Joey visades i rutan.
Helvete vad vi skrek.
Men Anna skrek alltid högst och mest.
Videon och låten jag nu får se är sådär riktigt apdålig.
Det roliga är att de tagit hela boyband konceptet ala 2001 och kört fullt ut.
Till och med en scen i vatten med vita kläder.
Och så Joey då.
Honom visar dom inte igen förren en bit in i videon igen, för att bygga upp själva Joey grejjen.
Och där kommer han in i bild och nog faan sitter jag och drar på smilbanden och suckar lite.
Det tråkiga i kråksången är att Anna som satt bredvid mig 17 år tidigare dog för 7 år sen och får nu inte glädjen att återse sin prins. För Joey var hennes, hennes och bara hennes. Vi fick avsvära oss honom. Så jag sket i NKOTB och vände min dyrkan till George Michael istället.
Vaddå tidigt faghag.