Jag står för det

Det blir inget Malmö.
Helt plötsligt ska vi äta mat med alla i Helsingborg i olika konstellationer och fika och hunddejta. Är det inte familjemiddag så är det supemiddag(utan axang och med skånskt uttal = suparmiddag). Det regnar här. Spridda skurar, men so fort vi tänker "Oh himlen ser ok ut för att vistas vid havet med hunden" så samlar molnen ihop sig i protest och kissar tjurigt på oss. Men det gör inte så mycket. Vi shoppar upp våra pengar, tittar på teve och softar.

Imorse fick jag sms hemifrån. Om nu hemifrån är en stad man flyttar till och skaffar sig lite vänner i så är det hemma jag menar. Att hörru nu är det så att vi är tre st som ska börja Orientalisk dans och det ska du med, gå in på dittan och sen till dattan och så börjar vi dansa den 22 september. Jahaja och medan jag försökte tränga undan att magdans är så väldigt 1998 så ska det faktiskt bli kul. Dessutom är det ett av mina favoritländer representerade; Egypten. Man kan säga att det är en sån sak man inte riktigt avslöjar, utan tycker om i smyg. Man tycker om det hemma i smyg. Precis på samma ställe man råkar ha en "The Corrs" skiva. Men nu ska jag alltså står för det. På plats. Gick in på danssidan jag skulle anmäla mig på och märkte att jag kunde ägna ung ett par tusenlappar hela hösten och fylla mitt veckoschema med enbart Dans! Varför har jag aldrig tagit tag i detta innan för?! Orientalisk dans, linedance, Lindy Hop och jag vet inte? Tango kanske? Vaddå ledig tid.