tisdag 13 maj 2008

Med ena fingret över ytan

Det hela förklarar ju en del.
Varför jag just nu retar livet ur mig när Fläcken snarkar.
Eller ens finns.
Jag kan känna mig som världens sämsta matte när jag ser på han och vet vad han kräver.
Jag är fortf i nått slags kokong liknande stadie där jag inte riktigt vill bli nådd alltid.
Jag vill gärna välja när någon får störa.
Men så funkar inte världen och nu förstår jag sorg på ett annat sett.

1 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Ibland kan det vara så att man behöver "vara i en kokong" och stänga världen ute för ett tag..
Att all energi går åt till att som du säger hålla en liten del över ytan.. men genast drabbar det dåliga samvetet en..jag är en dålig matte, arbetskamrat, mamma, vän, partner, medtrafikant, mm..
Men som ett väldigt gamalt ordspråk säger: kommer tid, kommer råd!!
och så är det.. OCH då kommer man tillbaka och blir så där BÄST;) igen och tar tag i saker, orkar med det mesta, engagerar sig i sin omgivning och allt annat..
säg till mig om jag låter självgod för det är inte min mening men jag har själv varit nere i det "svarta hålet" (tar mina turer ner dit emellanåt fortfarande om sanningen ska framm) men skillnaden är att jag stannar inte lika länge och faller inte lika djupt.. kanske för att jag lärt mig att bli mer ego eller för att jag ser "varnings flaggan" tidigare och tillåter mig att "sörja" över saker istället för att fortsätta i ekorrhjulet i 190 knyck med ett påklistrat leende.. vad vet jag??;)
all heder åt dig som vågar och kan dela med dig av dina känslor!!
Kram Mona (aka gottegrisen)

13 maj 2008 kl. 14:21  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

hit counter Gaybloggar.se BloggiToppen Bloggtoppen.se Superblog.se