Typiskt

Och så var jag där klockan kvart i fjorton och satt och glodde i foajen.
Här vill jag inte vara, eller jag kände nada.
Varken eller.
Inget hjärtslag.
Undrade när nån kanske skulle återuppliva mig.
Satt och var sur över att inte få någon sommar, lediga härliga jävla sommar.
Koncentrerade mig på att tjäna så mycket pengar till februari då jag bestämt att det vankas utomlands i storstilad maner.
Och jahaja, där är den som har den platsen jag supposedly ska söka och hon ska ju säkert dra till nån stuga i perfekta Frankrike med sin perfekta familj i tre perfekta månader och vara blond och perfekt medan jag tar hand om hennes göra.
Och så blir jag hämtad.
Av en sympatiskt man lite över min egen ålder och sätter mig ner med en av tre ägare som är kvinna och har en hund på kontoret.
Och vi pratar och de är trevliga och tjänsten verkar trevlig.
Och så frågar jag hur länge det är tal om.
Sommarjobb?
Båda tittar på mig och bah, nej, det är fast jobb med 6 månader provanställning.
Och Faan.
Där fick ni mig fast.
Så vi går rundtur. Och säger hej dit och hej hit och faan! de är ju trevliga!

Och så lägger jag in en helt annan växel och sätter efter jobbet.
Och där är jag nu. Önskar.
Igen.
Och med min tur vet vi ju hur det här kommer sluta.
Men den här gången skrev jag om det, önskar det öppet och tänker skita i att inte tala om det för att inte jinxa det.
Jag gjorde mitt bästa och jag hoppas det håller.