Hålla ett öppet sinne

Ibland behöver jag tänka efter om ett varför.
Som jag skrev häromdagen hade jag som sjuåring ett polyamoröst förhållande.
Ju mer jag tänker på det, känns det som en ganska egen sak att göra så tidigt.
Utan att vi visste om det.
Det brukar alltid vara två tjejer och en kille, men båda tjejerna är kära i killen och killen växlar tjej vecka efter vecka.
Jag är säker på att det skett både före och efter, men inget jag hört, ingen som berättat.
Sen levde jag med C i ett tätt vänskapsförhållande i över tio år.
Hon var den jag aldrig kunde vara utan. Och fortfarande inte kan vara utan.
Men män åt jag som om det vore godis.
De figurerade som hopplösa relationer, långa destruktiva relationer eller stormiga sagor och allt som oftare bara sex och enstaka möten.
Det var alltid ett krux med i bilden.
Ingen jag respekterade nog för att hålla en, ja ja vet inte hålla en rak linje och ett moget liv.
Inget av det här behöver vara ett varför.
Men jag tror att det har gjort mig mer öppen för att se alternativa situationer.