Gud måste hata mig

Ibland undrar jag vad jag hade för mig i mitt förra liv.
Bödel?
Mördare?
Ond Chef?

Idag var första dagen på jobbet. Och nej nej trodde ni jag fått fast? Sällan Stellan. Jag är vikarie igen. Den här gången ska det vara ganska länge.
Den här gången heter jag Jenny.
Allt jag rör, allt jag säger och ska göra har Jenny skapat eller redan sagt eller redan kladdat på.
Och fajn!
Det finns få fasta tjänster nu för tiden och de som får dom har säkert förtjänat dom mer än mig osv osv osv jadi jada. Jag finner mig i vikariat och tillfälliga jobb. Det är ju jobb! Och en dag en dag ska jag med! Och man får sina pensionspoäng och jag kan spara till vinterresan jag onanerar till i tanken jämt. Allt jag gör gör jag för den.
Jag bara undrar varför jag måste straffas med de hemskaste vikariaten.
På ytan, på intervjun verkade företaget familjärt och bra.
Men efter en dag känns det som om jag hamnat i helvetet.
Hon som lär upp mig prongade in information i min hjärna från kl åtta till kl två minuter över fem idag. Hon stannade inte upp, jag fick inget välkommen fika, inget trevligt inget inget inget. Bara en ständig påminnelse om att jag har tiotusen saker att lära mig att hon är den mest opedagogiska människan ever och att jag fem i fem ville skrika rakt ut att hon skulle sluta SLUTA!
För att förklara.
När man börjar ett jobb brukar man gå igenom del efter del så som de kommer upp i olika sektioner. Hon gick igenom allt allt ALLT med mig i dag och om jag inte sagt att nu måste jag åka och hämta hunden hade hon inte slutat.
Hon tog musten ur mig, viljan att vara bra, duktig och satte enbart skräck i mig.
Samt en prestationsångest jag kommer sova skavfötter med inatt.
Hon tog lusten ur mig.

Jag är jag och jag är bäst.
Men jag var aldrig den som gillade skolan och har nått dit jag nått med erfarenhet, mod, styrka och intelligens. Om jag hade gillat skolan och gått längre hade jag inte haft det här problemet. Eller det kanske man har som högutbildad också?
Men ska jag för alltid straffas för att jag valde livet och inte skolan, väljer att gilla mitt privatliv och inte leva för mitt jobb.

Vad är det jag gör för att förtjäna detta hela tiden?
Dåliga val?
Jag kund eju inte välja innan jag sade ja till jobbet.
Vi får ju inte göra personlig intervju tillbaka liksom.
Hej är du ett pedantiskt kontrollfreak som kommer plåga mig från dag ett?
Jag får ju inte välja.
Arbetslösa måste söka ALLA jobb.
Jag hade inget val.
Och jag blev så tacksam och jag fick en fin grattismedalj av mina vänner.
Och i dag var jag tvungen att besviket och nästan under tårar berätta om 8 h helvete.

Var glad för ditt fasta jobb du "typ gillar", för vi som aldrig når fram har ett helvete.