Det var jag som m-ördade John Lennon

Eftersom jag inte bryr mig om skiten och själv är så besviken jag bara kan bli, är det ju inte farligt om jag beskriver bajset. Förut var det ju alltid så att jag vägrade skriva om det för att jag inte ville jinxa arbetet. Skriva att det var asbra och sen får äta upp orden. Eller måla upp ett bra scenario bara för att vada i avföring nästa sekund. Ägaren, Chefen och Vd´n för det lilla importföretaget är den här branschens Bert Karlsson. Han ser ut som en padda, han beter sig som en padda och är ökänd inom kretsen. Nu är han inte lika högljudd som Bert Karlsson, men han styr det här stället ink sin dotter som är next in comand och fru som sköter löner med någon slags paddjärnhand. Han blir serverad lunch varje dag utan att behöva lyfta ett finger. Han röker i alla lokaler. R Ö K E R. När han har kunder sitter dom och bolmar som maffiabossar vid det stora bordet i showroomet där han säljer in sina varor. Jag avskyr varje sekund av skiten.
Det "såg" så bar ut.
Familjeföretag och gubben verkade så trevlig och snäll vid intervjun.
Nu vill jag bara springa så fort han är i närheten.
Vet ni hur en människa som rökt i 45 år luktar???
Allt detta + att det är en ny bransch för mig att slå mig in på samtidigt.
Jag lär mig ett nytt yrke på urgamla system.
Unix system.
Ser ut ung som en Atari och skötes ung så.
Att fakturera i slutet på dagen tar 1,5 timme och då får man ut 4 fakturor.
I ett Pc system hade jag hunnit med 40 st.
ALLT de lär mig tillhör den gamla skolan, saker folk slutade hålla på med för 10 år sen minst, när man uppdaterade alla sina system och sina tillhandahavanden. Inte nog med att jag stör mig varje sekund på att merparten av sakerna jag just nu gör skulle ta hälften så kort tid med annat system, jag ska också lära mig alla dessa saker och göra dem med percition. Fel är nått de inte tolererar och vägrar befatta sig med. Hej prestationsångest.
Skrivnordunderläggen på skrivborden är 20 år gamla, linjalerna står det 1984 på, jag frågade om Post it´s andra dagen på jobbet och har fortf inte fått det.
Räcker det?
Sa jag att det känns som att gå in i 40 talet varje dag och komma ut med rökstinkande kläder och ett självförtroende i hälarna.
Ett nytt yrke hade varit kanon och den här branschen är fenomenalt rolig.. Men shit. vart hamnade jag?
VEM mördade jag i mitt förra liv, vad för bestialiskt monster var jag för att förtjäna dessa skitjobb om och om och om igen?!?!?!