Avund och frustration

Helvete vad vädret spelar roll.
Hörde att det var bra i Stockholmstrakten.
Men tjena vad blå jag blev av avund.
På tal om avund ska Fräknan om ett par månader åka till Stockholm och göra sin utbildning.
Och vara där i 2 månader.
När jag kom på vidden av vad det innebar ville jag slita ut hjärtat sticka det på en pil och skjuta det till östermalm.
Hon kommer ju ha ledig tid på kvällarna.
Hon kommer kunna spela uvrugby med roliga lag, hon kommer faktiskt kunna njuta av Stockholm. Hon kommer kunna träffa sin Stoclholmsvänner.
Jag är en riktig satmara i tankarna när jag faktiskt blir avundsjuk.
Jag får inget sol och bad på helgerna.
Mitt jobb suger och jag sitter fast.
Alla vänner, fester och grillningar är s o m bortblåsta.
Totalt.
Min mobil har inte varit såhär tyst sen jag flyttade hit för mer än ett år sen.
Jag undrar om jag gjort nått för att driva i väg folket?
Vad är det som gör att skit serveras på fatet framför mig?
Och så tror folk att jag ska blogga underhållande igen.
Det GÅR i n t e .
Jag har inget roligt att berätta, jag gör ingenting mer än bantar, väntar på sol och värme, tröttnar på min hunds eskapader och önskar att jag med fick åka iväg på nått skitkul.
Hon slipper vardagen ett tag och hunden och mig och vårat och den här staden och hon kommer få ny luft under sina vingar.
Och här kommer jag sitta och bara bli bittrare och bittrare.
Det jag har att se fram emot är några helger här och där med ljuspunkter och semestern i F E B R U A R I som jag fått beviljad.
Men det är mer än 6 månader dit. Jag får inte ens åka till Kroatien i år.
Jag kommer vara tvungen att rodda hus och hem och hund själv i 2 månader.
Jag kan inte se att det är nått roligt bakom det.
Jag ser liksom inget ljus i nån slag tunnel just nu.
Jag säger inte att jag vill bo i Stockholm igen, jag säger att jag med vill spendera en liten tid någon annanstans och lära mig nått nytt för att bli en bättre människa.
Jag f a t t a r inte vad jag gjort som gör att jag förtjänar att hamna på alla dessa skitjobb??!?!?!
Varför kan inget vara som det ser UT att vara från början.
Shit.
Nästa gång tänker jag tacka ja med ett förbehåll.
Och sen känna efter.
Och så undrar jag varför jag slutat blogga, varför jag inte talar om min vardag längre, varför dte inte finns mycket lust tills aker.
Men tjena, jag blir ju inte inspirerad av nått. Det finns inget nytt ich spännande som väntar. Inga ljuspunkter i tillvaron. Vad faan ska jag berätta om?
Att Bernie nu väger 14 kilo och är en unghund som är fruktansvärt krävande och jobbig just nu?? Och så sliter jag mitt hår och undrar vart allt det roliga tog vägen.
Den här jävla sommaren är värre än den förra.
Det är en r i k t i g jävla skit 2008 sommar.