onsdag 6 augusti 2008

Handikappad

Fläcken.
I helgen, det vill säga Pride helgen var han för första gången borta över natten och mer än en dag. Han var också för första gången hos några som även de har Fransk Bulldog. De frågade om det var nått speciellt, men eftersom deras fralls är äldre tänkte vi inte så mycket på saken och sa att ni har väl varit med förut och de höll ju med totalt. Vi lade till att han kan vara lite för att markera inomhus och att han hör lite dåligt, eller att vi misstänker det, men att det var väl inte så mycket mer med det.
När vi sen damp ner där på söndagskvällen satte vi oss ner för att fika lite och snackade lite ditt och datt om helgen. Då sa de att men hörrni, han hör faktiskt väldigt dåligt, inte bara lite dåligt. Och att de inte riktigt visste hur det skulle få fram ett ordentligt NEJ när han inte tittade åt redas håll eller var vänd så att han hör ett NEJ på ett bra sätt och att de blivit överraskade att han hoppade till när han blev väckt.
 
Och då var det jag som kom på att men hallå, vi har ju faktiskt anpassat Fläcken vardagen efter honom och hans hörsel. Men att vi inte haft hund förut och trodde att han bara var lite hörselbefriad. De va inte vana vid att han kan hoppa till om man kommer bakifrån och han inte känner din lukt eller om du veerkligen inte hörs, att väcka honom gör man med en lätt beröring, att ett NEJ måste sägas HÖGT och är han vänd bort från dig nyper man till lite i ljumsken för att han ska uppfatta ett NEJ (det handlar också om vad han VILL göra egentligen) eller att jag använder mig av att klappa händerna när jag vill poängtera ett MEN NEEJJEE eller ropa honom till mig.
 
Shit.
 
När vi gick igenom dessa saker och deras syn på saken och när vi tittade närmare på deras frallors beteende såg vi ju att de exempelvis hörde 200 m bort v e m som kom och vilken bil. Medan Fläcken undrade va faan de andra skällde på.
 
Det gör lite ont i magen faktiskt, men eftersom han bara är till för våra hjärtan och sällskap har vi ju som sagt anpassat våran Fläckenvardag efter hans behov. Nu är det bara frågan om man ska söka special sjukhus och ge dyra pengar för att fastställa HUR lite han faktiskt hör. Eller om det inte är värt pengarna.

2 kommentarer:

Blogger Constantin: sa...

Ajaj! Men det kan ju kanske förklara en del av hans lynnighet? Han har kanske helt enkelt inte hört? I vilket fall som helst; synd om den lille rackarn.

6 augusti 2008 kl. 16:26  
Anonymous Anonym sa...

Men fy och usch :(

Att fastställa hur mycket/lite han hör kan ju inte vara alldeles komplicerat, och det måste ju vara jättebra att veta, så att ni vet exakt hur läget är och slipper anta och undra och så att ni kan hitta strategier som funkar.

7 augusti 2008 kl. 21:39  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

hit counter Gaybloggar.se BloggiToppen Bloggtoppen.se Superblog.se