Pride 2008

Vi lämnade Fläcken på fredagkvällen hos bekanta och deras två frallabrudar. Fläcken trivdes fins fint från första stund och det skulle visas sig att vi saknade honom mer än vad vi trodde första gången vi lämnat bort honom över natten. Den lille har tydligen en klar och stor plats i våra liv nu. Klockan 7 på morgonen lördag åkte vi upp till Stockholm. Halv elva satte vi läger vid Mariakyrkan. Klockan elva var det redan fulsatt där. Halv tolv vred någon på regnet och jag var tvungen att ge upp bästa platsen för att skydda åtminstonne lite och stå under träden. Fräknan köade och fick de tre sista dagsbiljetterna. S i s t a. Ibland är det liksom meningen att det ska vara på ett visst vis. Sen gick paraden förbi och det va ju livat och roligt och lite känslofyllt. Sen gick vi utmattade och vilade på ett Brasseri och brände miljoner på mat och dryck. Unnat oss har vi ju inte sen vi började på Viktklubben. Och tro mig när jag säger att det faktiskt känns snuskigt att äta och dricka så mycket skit. Pridepark var blöt och lika halvt menlös som alltid. Massor med reklam och dyr dricka, men roligt med rätt vänner. Och så vred någon på regnet ytterligare lite till, då söp vi oss fulla och dansade med våra platsponchos i regnet. Sen åkte vi hem. Söndagen bestod av Årsta häng och en Kungens kurva sväng. Sen åkte vi hem och hämtade våran Fläck som somnade så fort han kom in i bilen.